onsdag 20 oktober 2010

Musherkväll 20/10-10

Fullmåne, nollgradigt och vindstilla. Ikväll visade naturen sin bästa sida, en riktig musherkväll.

Jag funderade både en och två gånger på hur jag skulle få iväg ett fyrspann utan att välta med trehjulingen i nittiograders svängen på vår utfart. Med spännband om en björk längst fram och längst bak lyckades jag komma iväg med fyrspannet utan missöden. Det ska dock sägas att det gick på trekvart och nog kändes det som att jag var uppe på två hjul med trehjulingen i kurvan.

Hundarna var supertaggade och det bar av i galopp. Solen höll just på att gå ner och långa trädskuggor dansade över vägen när vi flög fram. Allak och Spira som gick i led höll ett svindlande tempo så det gällde att vara vaken för att hinna bromsa vid de bajstvärnitar som jag visste skulle komma. Vi susade förbi första hästhagen och jag tror knappt att Allak hann se hästarna, det verkade i alla fall inte så, för han galopperade fokuserat förbi. Appa och Sälka som gick som wheeldogs gjorde båda sitt bästa för att försöka ta positionen som ledarhundar.

Jag stod på bromsmattan när ekipaget ångande rusade nerför backen och över den forsande Herrån.
-Ingen katt den här gången heller, tänkte jag och andades ut när vi hade passerat första huset.
Tvär högerkurva, fortfarande i galopp och ännu inget bajsstopp, svagt uppför och snart är vi framme vid huset med hunden som nästan alltid står i sin hundgård och skäller när vi kommer. Fullt fokus i snabb trav nu, förbi ponniesarna i hagen , Allak kastar en blick men inser snabbt att syrran bestämmer när Spira kör ner huvudet och tydligt markerar att det inte är läge för några utflykter till hästarna.

Jag känner att temperaturen nu har sjunkit, det blåser kallt i halsringningen, händer och fötter börjar bli kalla och jag ångrar att jag inte tog på mig tröjan. Hundarna travar på och efter 4km vänder vi hemåt. När Spira får kommandot
- Höger, då går vi hem, vänder hon tvärt och får hela spannet med sig.
Så bär det av mot passagen av nästa hästhage. Tempot ökar till galopp och 8 spetsade öron fångar varje ljud. Den lilla backen , som ibland erbjuder ett stort motstånd, avverkas ikväll i snabb trav. Lätt nerför och vi är uppe i galopp och när vi har passerat den tomma hagen sjunker tempot till snabb trav för att snart ökas till galopp igen - det kan ju stå en älg där på vägen som det gjorde en annan gång.

Det blev 8 snabba kilometer så när jag kom hem tyckte jag att det var läge att köra en vända till. Den här gången ville jag undvika den otäcka nittiograderskurvan vilket innebar att jag endera måste ha med alla fyra hundarna samtidigt eller lämna två uppspända vid vägkanten för att hämta de två sista. Det första alternativet kändes mest lockande så trots att jag visste att det skulle bli svårt att hålla fyra vuxna löpsugna hundar fick det bli så. Självklart lyckades vår utbrytardrottning Arija, på något sätt få loss kroken från sin sele så när jag öppnade hundgårdsdörren skuttade hon glädjestrålande iväg till husdörren där hon satte sig och väntade på att bli insläppt. Efter lite lockande kom hon som tur var tillbaka och fann sig i att bli infångad.

Den här gången skulle jag köra Birk, Arija, Aijas och Bielka. Det hade nu hunnit bli mörkt och hundarna studsade av iver att komma iväg. Min anordning med spännband visade sig fungera bra och vi kom iväg utan minsta krångel. Nu gick det verkligen undan. Tur, tänkte jag, att jag hade satt på pannlampan innan vi startade, för nu var det inte läge att släppa styret ens med en hand.
Vilken fantastiskt härlig tur vi fick. Jag hade satt på mig mer kläder så jag kunde, utan att frysa, njuta av fartvinden. Månen hade nu klättrat upp över trädtopparna och omgiven av en haloring strålade den med sitt mjuka sken över de nu frostiga ängarna som vi passerade. Strax nedanför månen såg jag också en planet - hur var det nu då? Jo, det måste vara Venus eller den sk Aftonstjärnan.

Jag funderade lite på den där haloringen. När solljuset träffar iskristaller i moln eller dimma uppkommer ljusfenomen av många olika slag. Dessa kallas med ett gemensamt namn för haloar. En halo är alltså ett optiskt fenomen i atmosfären som kan observeras som färgade eller vita ringar, bågar, ytor och ljusfläckar på himlen i vissa vädersituationer (ljuskällan är solen eller månen).

Jag drog mig till minnes att ett gammalt talesätt säger att en haloring kring månen betyder sämre väder och detta talesätt sägs stämma. När ett lågtryck närmar sig stiger fuktig ytnära luft högt upp i atmosfären och bildar cirrusmoln på höjder mellan 9000 och 15000 meter. Molnen består av iskristaller som bryter månens ljus och bildar ett halofenomen..

Skulle det alltså komma att bli sämre väder? det är verkligen inget jag hoppas eftersom jag har planerat att köra hund även imorgon bitti. Ja, vi får väl se hur det blir om haloringen spår rätt eller inte....

1 kommentar:

  1. Bra skött träning älskling. Men när du njuter av stjärnhimlen och tror dig se Venus nu så har du fel. Venus syns inte på vår natthimmel nu utan det är Jupiter, vår största planet som i dagarna syns "bredvid" månen...

    // Håkan

    SvaraRadera