söndag 28 november 2010

Iskall första advent

Isande nordan bet i mina kinder idag när jag körde 8 km med löptikarna och Delta. De jobbade på bra men när vi hade kommit hem och tre av fyra hundar var avselade och tillbaka i hundgårdarna, fick jag mig ett gott skratt. Bielka såg ut som hon ville säga något. Hon hade bestämt satt sig på bromsmattan till trehjulingen- vad menade hon? -Nästa gång är det jag som kör eller ... - Här ska trehjulingen stå - inte vet jag, men det såg onekligen ganska kul ut.
Coolt var det också när vi, senare på kvällen skulle ut med storspannet. Håkan hade insett att det inte var läge att försöka klara av den skarpa högersvängen ut på vägen. Han hade därför bestämt att starten skulle gå lite närmare vägen så att de inte hann få upp farten.
När tolv heta samojeder skäller som besatta för att komma iväg så fort som möjligt och novembermörkret bara lyses upp av två pannlampor är det svårt att kommunicera människor emellan. Jag höll i stamlinan och försökte lugna ner hundarna så att Håkan skulle kunna göra loss ATV.:n. Mina försök var inte alls framgångsrika. Hundarna ryckte och slet i linorna och plötsligt kom ATV:n farande emot mig. Jag kastade mig åt sidan och väntade på kraschen som skulle komma när den prejade postlådorna. Håkan hade mot alla odds fått upp foten på bromsen, på något vis styrde han ATV:n förbi postlådorna och lyckades få stopp på spannet en bit ut på vägen.
-Vad hände, frågade jag.
- Något gick av, fick jag till svar medan jag kravlade mig upp bakom Håkan  Så bar det av i full karriär igen. Det blev en runda på 17 km. Trots att jag satt och kurade i lä bakom Håkans rygg blev jag glad när jag var tvungen att hoppa av ATV:n i de brantaste backarna, då fick jag upp värmen lite.
Väl hemma igen kunde vi konstatera att det var ett spännband som inte hade klarat av trycket från hundarna.
Inför nästa start måste vi tänka till ytterligare och först och främst se till att vi har kraftigare spännband.

torsdag 25 november 2010

Snabbjobb med 12-spann

Igår kväll blev det en snabb träningstur med 12 hundar. Vi hade egentligen inte tänkt ha med alla tolv hundarna, tanken var att lämna Arija hemma eftersom hon verkade vara i höglöp eller åtminstone närma sig höglöp. När vi hade selat på och spänt upp alla utom Arija studsade hon som en besatt i hundgården och skrek rakt ut så Håkan kunde inte stå emot utan tog ut henne och selade på.
- Vi märker väl om det funkar eller inte när vi sätter in henne i spannet, sa han och satte henne i led tillsammans med Spira.

Det snöade lätt och vara några minusgrader. Hundarna hade inte varit ute på någon träning sedan söndagens 20km-tur så de var rejält taggade och verkade inte bry sig nämnvärt om Arija, deras fokus låg istället på att få komma iväg. Så gjorde Håkan loss repet från bilen och slängde sig snabbt upp på ATV:n medan jag kastade mig åt sidan efter att ha släppt taget om Arija och Spira. Det slog gnistor om däcken på ATV:n när den sladdade nerför den isiga backen. Jag sprang efter spannet och kom ikapp dem efter bara några tiotal meter, bajsstopp. Tur! Jag hoppade upp bakom Håkan och så bar det av i galopp.

Det blev en mycket snabb tur och Håkan som åkte med ca 2 km (förbi hästhagen) och sedan övergick till att springa, blev rejält ifrånåkt. På hemvägen fick de vittring på något djur och det bar av i ett rasande tempo. Vägen var glashal och det gällde att vara vaken så att ATV:n inte hamnade utanför den smala snösträngen på vägrenen. Hundarna höll sig på kanten och klarade därmed av att hålla sig på benen.

fredag 12 november 2010

Vinterpromenad med valparna

Ergo

Är detta början på årtusendets vargavinter? Enligt polska och ryska forskare ska visst årets vinter bli den kallaste på mer än tusen år. Ska man tro på dem eller på den gamla bondepraktikan som säger att det blir en snörik och kall vinter om det är mycket rönnbär? I år finns inga rönnbär alls, men snön ligger redan ca 5cm djup här i Jonsbyn. Jag kan inte komma ihåg att snön har kommit så tidigt, i alla fall inte de senaste 25 åren. Nu är det visserligen plusgrader ikväll så den kanske smälter bort imorgon.
Blek novembersol

Ergo och Etna
Etna
Etna
När alla hundarna hade fått mat och hundgårdarna var rengjorda, strålade solen från en klarblå himmel över ett snövitt Jonsbyn. Valparna och jag tog en härlig promenad i det vita landskapet. Det var valparnas första riktiga vinterpromenad (första gången de såg snö var det mest som puder) och de verkade njuta fullt ut av snön.

tisdag 9 november 2010

Köriga helger

De två senaste helgerna har varit minst sagt köriga, dvs fyllda av hundkörning. För två veckor sedan hade vi besök av Beat från Schweiz. Han kom för att titta på våra hundar eftersom han och hans fru  planerar att köpa valp av oss nästa år. Vi hade en mycket trevlig helg tillsammans och lyckades förstå varandra med hjälp av vår gamla skoltyska, engelska och kroppsspråk. Det gick så långt att vi mot slutet av helgen pratade engelska med hundarna.
 Vädret var väl inte det bästa, man hade ju kunnat önska att det hade varit som helgen innan, dvs strålande sol och några minusgrader. Nu fick vi istället stå ut med gråväder, duggegn och ca 10grader på lördagen och gråväder med uppehåll på söndagen. Turligt nog bekom det trista vädret inte hundarna alls. De jobbade fantastiskt bra och gjorde verkligen bra reklam för sig. Beat, som har fem samojeder hemma i Schweiz, uttryckte sin förtjusning över att få köra tolvspann och njöt av den lantliga tystnaden i Jonsbyn.
- I like to hear the sound of silence, var hans kommentar.
Lördagens träningstur utgjordes av en tur på 12 km med 12 hundar på förmiddagen. Resten av dagen fylldes givetvis av hundprat och åter hundprat.
 På söndag var vi uppe ganska tidigt. Vädret var något bättre och idag skulle Beat få köra en skogsväg med tolvspann. Håkan och jag tog följe med spannet på cykel. Först bar det av upp till Björntjärn och upp på den närliggande höjden en stigning på ca 100 meter.
-This must be a mushers dream, sa Beat när tolvspannet drog iväg med honom ut i den Jonsbyska vildmarken.
När spannet sedan svängde in på en traktorväg där vattenpölar och slippriga grenar avlöste varandra blev jag snabbt ifrånåkt och kom inte ifatt spannet och Håkan förrän flera kilometer senare, när de hade stannat en stund för att byta några ord med en granne.
 

Efter middagen var det dags för Arija att visa sina ledarhundsegenskaper. Beat fick nu köra fyrspann med Arija och Aijas i led och Appa och Corall som wheeldogs. Meningen var att jag skulle följa med på cykel. Förmiddagens 17 km kändes i benen och jag blev ohjälpligt ifrånkörd av det heta spannet. Som tur var, i alla fall just nu, stannar ju våra hundar när de måste göra sina behov så efter ca 2 km var jag ifatt spannet och kunde visa Beat vilken väg han skulle köra. Vi avverkade 5 km på ca 15 minuter och jag kunde känna mig mycket nöjd med dagens träningspass både för egen del och för hundarna.
Den senaste helgen hade vi besök av Agneta och Anders Hörnlund och deras 18 Siberian Huskies. Jonsbyn bjöd den här helgen på strålande sol och några minusgrader.
Sovmorgon är inget för hundförare, i alla fall inte om man vill utnyttja morgontimmarnas lite lägre temperatur, så vi var uppe ganska tidigt på lördag morgon. Hela Acksjöområdet ljöd av hundskall när 25 heta draghundar stod uppspända och väntade på att få dra iväg. Just när vi skulle släppa iväg de båda storspannen kom Jim och Jessica med Corint från C-kullen, de skulle bara göra en snabbvisit hos oss på vägen till utställningen i Växjö. Jag misstänker att både hund, matte och husse blev aningens överrumplade när de möttes av synen av alla hundarna.
Så bar det iväg. Agneta och jag skulle passa på att köra en kortare tur med några unghundar innan vi skulle ta bilen för att möta upp spannen efter ca 20 kilometers körning. Där skulle vi ta emot några unghundar som  vi misstänkte inte kunde gå med på dagens långtur. Vi skyndade oss att sela på och köra iväg. Vår tur blev 5 km.
-Vi hinner ta en promenad med valparna innan vi åker, konstaterade vi. När vi hade hunnit några hundra meter in i skogen ringde Anders.
- Ni måste komma nu, en av mina hundar mår inte bra så jag måste ställa av honom. Sagt och gjort. In med valparna i hundgården igen. Efter ca 25 minuters körning var vi vid mötesplatsen och det dröjde inte förrän vi kunde höra spannen närma sig (det vi hörde var den avställda hundens klagande över att vara tvungen att sitta i lådan på ATV:n). Efter en kort paus gav de sig av igen och Agneta och jag tog bilen hem.
Trots en del krångel och flera ofrivilliga stopp höll de båda spannen en snitthastighet på 10,7 km/h i mycket kuperad terräng och kunde efter 40 kilometers körning, känna sig mycket nöjda med dagens träning.
På söndagen tog vi faktiskt liite sovmorgon. Vi hade varit uppe ganska länge på lördag kväll och tycke att vi kunde unna oss i alla fall en halvtimme. Samma procedur, men idag hade Håkan planerat en kortare tur på ca 17 km. Dessvärre visade det sig att Anders ATV, som hade stått ute under natten, inte ville starta så när spannen kom till uppförsbackarna upp mot Björntjärn fick Anders, som brukar hjälpa till lite med motorn, problem. Agneta och jag tog bilen och vi försökte få igång ATV:n, men icke den ville inte starta. Anders hundar, som drog mycket tungt, fick slita ont i uppförsbackarna så efter ca 7 kilometer avbröt han och gav sig av hemåt.
Håkan, som kunde konstatera att gårdagens långtur på 40 km, inte på något sätt inverkade på hundarnas lust att jobba, höll sig till planen och körde ca 17 km.
Därmed har vi passerat 400 kilometers träning innevarande säsong. Jämfört med fjolårets hårdträning inför Femundlöpet har vi nu kört ca halva träningsmängden men hundarna tycks ha konserverat formen väl och vi märker på snitthastigheten att den är nog så god som förra säsongen.
Vi planerar för ytterligare ca 1000 kilometers träning innan semesterresan från Sälen till Treriksröset, som vi förhoppningsvis startar i början av mars 2011.