Köriga helger

De två senaste helgerna har varit minst sagt köriga, dvs fyllda av hundkörning. För två veckor sedan hade vi besök av Beat från Schweiz. Han kom för att titta på våra hundar eftersom han och hans fru  planerar att köpa valp av oss nästa år. Vi hade en mycket trevlig helg tillsammans och lyckades förstå varandra med hjälp av vår gamla skoltyska, engelska och kroppsspråk. Det gick så långt att vi mot slutet av helgen pratade engelska med hundarna.
 Vädret var väl inte det bästa, man hade ju kunnat önska att det hade varit som helgen innan, dvs strålande sol och några minusgrader. Nu fick vi istället stå ut med gråväder, duggegn och ca 10grader på lördagen och gråväder med uppehåll på söndagen. Turligt nog bekom det trista vädret inte hundarna alls. De jobbade fantastiskt bra och gjorde verkligen bra reklam för sig. Beat, som har fem samojeder hemma i Schweiz, uttryckte sin förtjusning över att få köra tolvspann och njöt av den lantliga tystnaden i Jonsbyn.
- I like to hear the sound of silence, var hans kommentar.

Lördagens träningstur utgjordes av en tur på 12 km med 12 hundar på förmiddagen. Resten av dagen fylldes givetvis av hundprat och åter hundprat.
 På söndag var vi uppe ganska tidigt. Vädret var något bättre och idag skulle Beat få köra en skogsväg med tolvspann. Håkan och jag tog följe med spannet på cykel. Först bar det av upp till Björntjärn och upp på den närliggande höjden en stigning på ca 100 meter.
-This must be a mushers dream, sa Beat när tolvspannet drog iväg med honom ut i den Jonsbyska vildmarken.
När spannet sedan svängde in på en traktorväg där vattenpölar och slippriga grenar avlöste varandra blev jag snabbt ifrånåkt och kom inte ifatt spannet och Håkan förrän flera kilometer senare, när de hade stannat en stund för att byta några ord med en granne.
 

Efter middagen var det dags för Arija att visa sina ledarhundsegenskaper. Beat fick nu köra fyrspann med Arija och Aijas i led och Appa och Corall som wheeldogs. Meningen var att jag skulle följa med på cykel. Förmiddagens 17 km kändes i benen och jag blev ohjälpligt ifrånkörd av det heta spannet. Som tur var, i alla fall just nu, stannar ju våra hundar när de måste göra sina behov så efter ca 2 km var jag ifatt spannet och kunde visa Beat vilken väg han skulle köra. Vi avverkade 5 km på ca 15 minuter och jag kunde känna mig mycket nöjd med dagens träningspass både för egen del och för hundarna.
Den senaste helgen hade vi besök av Agneta och Anders Hörnlund och deras 18 Siberian Huskies. Jonsbyn bjöd den här helgen på strålande sol och några minusgrader.
Sovmorgon är inget för hundförare, i alla fall inte om man vill utnyttja morgontimmarnas lite lägre temperatur, så vi var uppe ganska tidigt på lördag morgon. Hela Acksjöområdet ljöd av hundskall när 25 heta draghundar stod uppspända och väntade på att få dra iväg. Just när vi skulle släppa iväg de båda storspannen kom Jim och Jessica med Corint från C-kullen, de skulle bara göra en snabbvisit hos oss på vägen till utställningen i Växjö. Jag misstänker att både hund, matte och husse blev aningens överrumplade när de möttes av synen av alla hundarna.
Så bar det iväg. Agneta och jag skulle passa på att köra en kortare tur med några unghundar innan vi skulle ta bilen för att möta upp spannen efter ca 20 kilometers körning. Där skulle vi ta emot några unghundar som  vi misstänkte inte kunde gå med på dagens långtur. Vi skyndade oss att sela på och köra iväg. Vår tur blev 5 km.
-Vi hinner ta en promenad med valparna innan vi åker, konstaterade vi. När vi hade hunnit några hundra meter in i skogen ringde Anders.
- Ni måste komma nu, en av mina hundar mår inte bra så jag måste ställa av honom. Sagt och gjort. In med valparna i hundgården igen. Efter ca 25 minuters körning var vi vid mötesplatsen och det dröjde inte förrän vi kunde höra spannen närma sig (det vi hörde var den avställda hundens klagande över att vara tvungen att sitta i lådan på ATV:n). Efter en kort paus gav de sig av igen och Agneta och jag tog bilen hem.
Trots en del krångel och flera ofrivilliga stopp höll de båda spannen en snitthastighet på 10,7 km/h i mycket kuperad terräng och kunde efter 40 kilometers körning, känna sig mycket nöjda med dagens träning.
På söndagen tog vi faktiskt liite sovmorgon. Vi hade varit uppe ganska länge på lördag kväll och tycke att vi kunde unna oss i alla fall en halvtimme. Samma procedur, men idag hade Håkan planerat en kortare tur på ca 17 km. Dessvärre visade det sig att Anders ATV, som hade stått ute under natten, inte ville starta så när spannen kom till uppförsbackarna upp mot Björntjärn fick Anders, som brukar hjälpa till lite med motorn, problem. Agneta och jag tog bilen och vi försökte få igång ATV:n, men icke den ville inte starta. Anders hundar, som drog mycket tungt, fick slita ont i uppförsbackarna så efter ca 7 kilometer avbröt han och gav sig av hemåt.
Håkan, som kunde konstatera att gårdagens långtur på 40 km, inte på något sätt inverkade på hundarnas lust att jobba, höll sig till planen och körde ca 17 km.
Därmed har vi passerat 400 kilometers träning innevarande säsong. Jämfört med fjolårets hårdträning inför Femundlöpet har vi nu kört ca halva träningsmängden men hundarna tycks ha konserverat formen väl och vi märker på snitthastigheten att den är nog så god som förra säsongen.
Vi planerar för ytterligare ca 1000 kilometers träning innan semesterresan från Sälen till Treriksröset, som vi förhoppningsvis startar i början av mars 2011.