Lördagen bjöd på mycket lösa spår och temperaturen höll sig runt fem plusgrader, alldeles för varmt för att samojeder ska vilja göra sitt bästa i dragspåret. Glädjande nog hade jag inget trassel, bara sedvanliga ca 8 bajsstopp och snart var jag ikapp Christer Johansson 2 minuter och Fredrik Petri 4 minuter. Mitt spann travade på med hyfsad fart och när jag vände mig om efter några hundra meters körning blev jag mycket överraskad över att inte något av spannen som jag hade kört om syntes till. I mål visade sig att jag ledde med ca 7 minuter efter dagens 15km etapp.
Natten till söndag var det kallt och jag såg fram emot hårdare spår och med lite tur, även lägre dagstemperatur.
Solglimtar poch några minusgrader vid start. Mina hundar var klart mer sugna på att springa och höll acceptabel fart de första kilometrarna. Sedan ville inte Arija mer. Hon gick i led med Corona och tappade fokus helt efter några entsaka kilometer och snart var både Christer Johansson och Fredrik Petri ikapp mig. De passerade och då fick Arija lite mer lust att springa. Vi höll oss strax bakom och jag insåg att om vi bara kunde hålla oss där så skulle jag vinna eftersom vår tid från gårdagen var så mycket bättre. Spåret gjorde en nittiogradersböj till vänster och Arija, som normalt är helt säker på höger och vänster, fick för sig att leda spannet till höger, rakt ut i djupsnön. De efterföljande fyra hundarna sprang över ledarhundarna och linorna blev ett enda trassel. Jag fick lossa både rumplinor och nacklinor medan jag i ögonvrån såg mina konkurrenter försvinna bland träden. Till slut hade jag rett ut trasslet och så var vi på väg igen. Jag kunde fortfarande skymta de båda andra spannen några hundra meter framför oss och insåg att loppet inte var kört än. Med glada tillrop försökte jag få mina hundar att öka takten. Jag tittade på klockan, det hade gått en timme sedan start och kunde alltså inte vara långt kvar till mål. Då satte Arija sig plötsligt, mitt i en galopp. Hela spannet sprang återigen över ledarhundarna och jag fick lintrassel. Arija hade stora snöklumpar i en av baktassarna, jag bet loss dem, redde ut linorna och manade på hundarna. Full fart igen en knapp kilometer, men så plötsligt ytterligare ett tvärstopp. Arija hade snö i den andra baktassen också, lintrassel, bita loss snö och sedan en sista kraftansträngning mot mål. Efter allt trasslande hade jag gett upp alla tankar på pallplacering så när Håkan, vid målgången, mötte mig met ett glatt "Du slog dem" kunde jag inte tro att det var sant.
 |
| Prisutdelning. Etta Christina N, tvåa Fredrik Petri, trea Christer Johansson, Fyra Eva Skullman |
Etna såg inte ut att ha alltför stor lust att springa, men hon travade i alla fall iväg när starten hade gått. Några hundra meter från start, strategiskt placerad för att fånga löphungriga hundar på bild, låg en fotograf ett par meter ifrån spåret. Etna tycktes vara helt övertygad om att fotgrafen låg där och bara väntade på att hon skulle komma och pussas. Sagt och gjort, ut i lössnön med pulkan, det tog några minuter innan Håkan hade fått upp hund och pulka på spåret igen. Sedan försvann de ur sikte och nu kunde jag bara hålla tummarna och vänta.
Efter 47minuter och 15 sekunder var väntan över och därmed klarade Etna sista provet för S(Polar)Ch.
 |
| Håkan och Etna |
-Är det verkligen säkert att jag måste det här? tycktes hon fråga när hon gång efter annan försökte vända tillbaka på startrakan. Håkan var mer envis än Delta och när hon väl hade insett det, jobbade hon på riktigt bra och de kom i mål på tiden 46min 13 s.
Facit av Ryssjön Open för Bielkersmils kennel blev alltså riktigt bra; Vinst i 4-6spanns klassen samt två hundar meriterade!
 |
| Håkan och Delta |
Något som gjorde oss nästan ännu gladare var att Lars, Lexi (Bielkersmils Ejla of Pepper) och Leika (Bielkersmils Fiery Etna of Nallo) också klarade meriteringen. Extra roligt eftersom det var deras allra första meritering. Stort Grattis till er!
 |
| Lars, Leika och Lexi |
