Halofenomen och dåligt väder 21/10-10

Nej, inte verkar det som att det gamla talesättet, om att en haloring runt månen förebådar sämre väder, stämmer. I alla fall inte om man är hundförare och älskar när temperaturen faller. Det var minus nio grader i morse, klar himmel och sol, knappast lågtryck. Isen på vår lilla damm var centimetertjock och rimfrosten glittrade som tusen kristaller i gräset.

Idag var det Corall och Delta som skulle få sig en träningstur tillsammans med två av de äldre hundarna. Jag selade på dem men upptäckte att Corall var lätt halt så hon fick stanna hemma och Appa fick ta hennes plats. Arija och Birk fick bli ledarhundar. Vi startade vid vägen (ingen nittiograderskurva mer). Det blev många stopp de första 300 metrarna. Appa lyckades ideligen trassla in sig i Deltas lina och till och med i sin egen sele. Så småningom hittade vi ett bra tempo och Appa höll sig på sin plats i spannet. Delta som inte hade bajsat än tyckte att vi skulle stå stilla så att hon i lugn och ro skulle få sköta sina behov, men Arija och Birk tyckte annat så det blev bara för Delta att göra ifrån sig i farten. Vi passerade hästhagen och Arija tog verkligen sin roll som ledarhund på allvar när hon mycket bestämt gjorde klart för hela spannet (främst Birk och Appa) att det var arbete och inte nöjen som gällde. Appa och Birk hade bara att foga sig och med långa nyfikna halsar travade de förbi de betande hästarna.
Det skulle bli en fem kilometer lång tur hade jag tänkt, Appa hade ju sprungit 8 km igår kväll så det var nog klokt att ta en kort tur. När vi hade kommit ca 3km blockerades vägen av en timmerbil. Det fanns inte en meter att passera den på, enda sättet var att vända.
-Då vänder vi Arija, gav jag som kommando och döm om min förvåning när Arija utan minsta tvekan tog med sig spannet runt och, trots att hon är en samojed som sägs ogilla att gå samma väg, satte av i snabb och fokuserad trav i samma spår som hon nyss kommit.
Det är en fröjd att se hur hundarna lär av varandra och hur de växer med uppgiften. Arija, som under förra säsongen inte riktigt hade koll på kommandon skötte sig verkligen som en fullfjädrad ledarhund idag och Birk som för några veckor sedan stretade och drog för att komma nära hästarna, lyssnade idag utan några protester även om det syntes att han gärna ville få lite närkontakt med hästarna.
Nu ser jag fram emot kvällens storspannstur och hoppas att det förutspådda lågtrycket inte bara är försenat utan att det inte kommer alls.

vid datorn
Christina