I fredags åkte Håkan till Borlänge för att hämta Teusa som ska ha valpar ca den 5/5 och han kom hem idag. Nu använder hon sin tid till att ligga hon på köksgolvet, dricka, äta, gå korta kisspromenader och vara väldigt gravid.
Gårdagen ägnade jag åt att uppdatera hemsidan och att pyssla med hundarna. Bielka fick sig ett minst sagt välbehövligt bad. När jag torkade henne upptäckte jag att hon höll på att fälla all ull. Det blev ett slitsamt jobb att kamma ur all ull som nu hade tovat ihop sig till en kaka. Som tur var verkade Bielka njuta av all omsorg och hon passade givetvis på att gräva sig en grop och rulla sig i den när jag hämtade kammen. Det var ju tur att hon var nybadad och fortfarande blöt;) Nåja, hon blev faktiskt ren men det var nog lika mycket tack vare att jag fönade henne som att jag tvättade henne.
Idag gjorde jag premiär med tiospann, alldeles ensam. Jag funderade länge på om jag skulle våga och bestämde mig till slut för att det nog skulle gå. Hundarna blev som vanligt alldeles vilda när de märkte att jag började sela på och de stod och ryckte i linorna innan vi kom iväg. Starten var det som oroade mig mest. Jag ville absolut inte göra någon Rookiemusherstart (se Håkans blogg). Det har jag varken ork eller kondition för att klara. Med nöd och näppe, och en stor portion tur, hann jag kasta mig upp på ATV-n innan det var för sent och jag konstaterade att till nästa gång måste jag ha en bättre startanordning.
Turen gick upp längs den lilla skogsvägen norr om vårt hus. En mycket kuperad väg, där det nästan bara är uppför i ca 4km och nerför lika långt. Det finns inga bebodda hus, bara ödemark, så störningsmomenten begränsas till vilda djur.
Det märktes att hundarna är vältränade, de galopperade uppför den första branten, travade några hundra meter och gick sedan upp i galopp igen med siktet inställt på den lilla fågel som vi hade skrämt upp och som nu flög framför oss.
Jag hade inte kommit iväg förrän ca klockan 09.15 och tänkte att det nog skulle bli lite varmt, men på höjden var det fortfarande relativt kallt och hundarna verkade trivas. Väl förberedd (trodde jag) plockade jag fram kameran för att föreviga denna premiär. Till min ilska upptäckte jag att en lampa blinkade och indikerade att batteriet var för svagt:( Typiskt!
Allt gick som jag hade hoppats utan några incidenter och jag kände mig riktigt nöjd när jag efter en knapp timmes körning svängde in på gårdsplanen. Hundarna travade lydigt på ända upp till hundgården. Jag klev av ATV-n, gick fram och öppnade hundgårdsdörren, hundarna travade vidare in i hundgården med ATV- på släp.
- Nej, stanna ropade jag, men det var för sent. Den herrelösa ATV-n rullade rakt ner i det djupa diket bredvid hundgården och höll på att dra med sig de båda wheel-hudarna, den lutade betänkligt och var på vippen att välta rakt ner i vattnet. Jag såg framför mig hur jag skulle få slita för att orka vända den på rätt köl och få upp den ur diket, men jag hade tur igen. En liten sten gjorde att ATV-n stannade just innan den skulle tippa ner i diket. Den välte inte och jag kunde utan större ansträngning knuffa den tillbaka upp på gårdsplanen efter att jag hade satt in hundarna i hundgårdarna.
Jag kunde nöjt konstatera att min tiospannspremiär blev en tur med god tur.
vid datorn Christina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar