onsdag 26 februari 2014

Håkans reflektion efter Amundsen race

Hemma och återigen väldigt imponerad av vad hundarna har presterat på Amundsen Race - 300 km på lite drygt 35 timmars effektiv körtid och faktiskt bara ett par tre timmar efter de närmaste Huskyspannen!! M a o en medelfart av 8,4 km/h i 5 st DP 60 på rad med en ca 60 kilos släde i bitvis tunga spår av nysnö och vårvarm sol.

Jag har fått en rejäl portion egoboost genom att läsa alla gratulationer och glada inlägg över vad hundarna och jag har presterat på Amundsen Race - Tack ska ni ha och förlåt mig om ni inte känner igen min ödmjuka personlighet på några dagar 

Jag startade med 11 hundar och hade på förhand bestämt att droppa både Arija och Bielka efter första etappen (88km) - Geist vår unghund, knappt två år fick jogga med ytterligare en etapp så han fick träna på att koppla av bredvid andra hundar under 2-timmarsvilan innan 8 milsetappen till Storåbrännan tog vid...
De första 3,5 milen är de snabbaste mil jag åkt med Samojeder - de höll en jämn grundfart på ca 13 km/h varvade med upprepade tempoökningar som ibland varade närmare 3 km där jag hårt fick bromsa spannet i oro att de annars skulle ta helt slut - men direkt då jag lättade på bromsmattan drev Corona igång gänget igen. Jag hade valt att gå ut på sträckan utan att socka hundarna - en missbedömning som jag fick rätta till efter ca 3,5 mil och ca 1 mil från mål tog den höga utgångshastigheten ut sin tribut - Den sista milen till etappmålet lunkades i sakta mak så snittfarten sjönk till "blygsamma" 8,1 km/h.
Efter 17 mils körning låg vi endast 3,5 h efter Hörnlunds Sibbar, så gissa om jag grämde mig över att inte ha kört hundarna klokare under etappen...
Geist fick ligga kvar under 6-timmarsvilan och denna gång låg han ner och vilade större delen av vilan . Efter vilan fick han åka bil till målet med mina två suveräna handlers Johannes Klang och Janne Spasic, även Delta togs ur spannet då hon visat tecken på hälta under sista delen. Så kvar till de sista 13 milen fanns nu 7 st hundar - Corona, Birk, Corall, Appa, Etna, Ergo och Deimos. Väldigt överraskande så var vi INTE sista spannet ut på den 7 mil långa och väldigt kuperade etappen "Storåbrännan 2", utan ett Alaskan Husky-spann som vi lotsat till etappmålet då de fått parkering på "fjället" hade en förhoppning om att kunna haka på oss ännu en etapp för att så småningom nå det hägrande målet... - Det gick sådär för dem,,, och efter ett par timmars körning var det som vanligt bara jag och hundarna som ringlade fram i pannlampans sken mot nattmörkret där kung Bore lite onödigt hade strött ut ett 3 cm snötäcke som gjorde att släden gled som norska OS-skidor... Men det kvittade för samtliga 7 hundar stretade tappert i motluten och vi hade nu ett generöst körschema med 10 timmar per etapp för att nå det uppsatta målet - banketten. När vi kom till toppen efter drygt halva sträckan möttes vi av kraftiga sydvindar som i kombination med några plusgrader hade packat nysnön så glidet "ner" mot sista växeln blev faktiskt riktigt okej.
Nu hade vi drygt 10 timmar på oss till de sista 6,5 milen till fullbordat race så det var med lätta steg jag gick för att sova ytterligare 1,5 timme - på den förra vilan hade jag sovit i ca 2,5 timme, så på 2,5 dygn hade jag sovit bort 4 timmar. När jag stretchat och satt på mig torra strumpor och torkade skor studsade jag ner mot hundarna och gladdes åt att den stjärnklara natten med sin nattkyla hade frusit spåren - Amundsen Race - Check ... På med sockor och lugnt iväg. De första 5 km var uppför och jag gick bredvid släden och bidrog till teamet, men fick titt som tätt hoppa på medarna då släden gled ifrån mig - det uppskattades inte av hundarna när husse med sina 90 kg ideligen hoppade på för att åka snålskjuts - bättre rytm fick vi sedan då det var mer plant och vi i gryningskylan gled fram i det disiga landskapet med bromsmattan smattrande mot det isiga underlaget. De sista 2 milen mot mål gick över och i kanten av sjön Ströms Vattudal - jag stannade och tag av hundsockorna för att hundarna skulle få bättre fäste på isen... tyvärr halkade ändå Deimos och sträckte vänster framben - alldeles för bra trimmade klor... Efter åtskilliga försök fick jag honom i slädsäcken men hans tålamod är i nivå med mitt så efter en halvtimmes färd i etapper om 200 m åt gången gav jag upp - Jag hade mött min överman. Det klart Deimos fick gå med de andra över mållinjen och vi gled försiktigt, majestätiskt, förnöjsamt, heroiskt och tillfredsställt... mot slutmålet i Strömsund - och jag tyckte mig höra hur hundarna tackade varandra varandra för ett gott samarbete samtidigt som de undrade om inte gubben på släpet hade varit lättare för några år sen - stolta var de i alla fall över att ha genomfört 3 st Poladistans 300, 1 st Polardistans 160, Femund 400 och att nu kunna lägga Amundsen Race 300 till sin meritlista - och fjällturen på 1 800 kilometer flikade jag in och fick till svar att det var ju semester husse, men nästa år vill vi köra en kombo semester och ....... - Men det får bli ett annat inlägg, så husse får nog ställa in sin planerade cykeltur i vår ....

1 kommentar: