Ett hundliv är i mina ögon alltid för kort och ibland alldeles för kort.
Igår onsdagen den 16/9-2015 somnade vår älskade Spira (Svartisens Angerboda) in för gott.
Det är svårt att finna de rätta orden för att beskriva känslorna av sorg och saknad av en kär vän.
Jag vet att det kommer att kännas lättare när det gått en tid men idag bränner tårarna när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att höra hennes intensiva, tonhöga glädjeskall, aldrig mer kommer att kunna se in i hennes kloka ögon, aldrig mer kommer att glädjas åt och förvånas över hennes fantastiska ledaregenskaper som gjorde min slädfärd från Särna till Treriksröset år 2011 trygg och säker genom såväl samhällen som snöstorm och renhjord, aldrig mer kommer att kunna njuta av hennes kärleksfulla värme, aldrig mer...... så mycket.
Jag hoppas att det finns en hundhimmel och vet att om det gör det så har hon en given plats i den
Jag vet att det kommer att kännas lättare när det gått en tid men idag bränner tårarna när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att höra hennes intensiva, tonhöga glädjeskall, aldrig mer kommer att kunna se in i hennes kloka ögon, aldrig mer kommer att glädjas åt och förvånas över hennes fantastiska ledaregenskaper som gjorde min slädfärd från Särna till Treriksröset år 2011 trygg och säker genom såväl samhällen som snöstorm och renhjord, aldrig mer kommer att kunna njuta av hennes kärleksfulla värme, aldrig mer...... så mycket.
Jag hoppas att det finns en hundhimmel och vet att om det gör det så har hon en given plats i den
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar