Träningstur för husse och hundar 2010-04-25

Vi vaknade hyfsat tidigt idag och när klockan var knappt nio var våra tio vuxna hundar uppspända framför ATV-n. Idag skulle det bli en något längre tur än igår (då körde jag bara 8km). Håkan stod beredd med sin cykel och Corall, som skulle få springa med för första gången, var påselad.

Redan igår gick starten riktigt smidigt. Vi hade satt fast ATV-n med ett spännband, som lätt kunde lossas. Som säkring hade vi också ett grimskaft med säkerhetsutlösning som jag lätt kan lossa när jag sitter på plats.

Vi kom alltså iväg utan incidenter och vid första bajsstoppet såg jag att Corall och Håkan kom alldeles efter oss. Hundarna var mycket pigga och det gick i full gallopp de första 4 km. Idag var det gråväder och ca 8 grader när vi gav oss iväg, ingen värmande sol alltså så även när de gick över i trav var tempot högt.





Efter ca 2 km ställde Håkan cykeln vid vägkanten och övergick till att springa med Corall istället.























För att inte riskera att någon av hundarna skulle bli för varm stannade vi efter ca 6km och gav dem vatten. Framför oss hade vi då flera branta backar så vi bestämde oss för att vända eftersom det sakta blev allt varmare. Håkan, som har kört storspann fler gånger än jag, fick byta av mig för att vända spannet. Vi hade Aijas och Spira längst fram eftersom Spira är mycket lyhörd och duktig på kommandon, men nu tyckte hon helt plötsligt att vänster var höger och hon vände hela spannet åt fel håll. Håkan fick gå fram och styra upp spannet så att de inte tog returturen i diket som Spira hade för avsikt.
Underligt nog var de lika pigga på vägen hem. Det vanliga är annars att tempot brukar sjunka kraftigt när man ska gå samma väg tillbaka, men så var det inte idag. Så fort en liten fågel flög upp bar det av i ett rasande tempo och dessemellan travade de på med en snittfart på ca 12 km/h.























Väl hemma verkade all hundarna nöjda.

Efter att de hade fått mat och vatten la de sig och sov och kanske drömmer de om slommen som de ska få ikväll. Troligt är i alla fall att Teusa drömmer om slom, för hon var mycket intresserad av den när vi höll på att lägga den i frysen.

God tur med tiospann

I fredags åkte Håkan till Borlänge för att hämta Teusa som ska ha valpar ca den 5/5 och han kom hem idag. Nu använder hon sin tid till att ligga hon på köksgolvet, dricka, äta, gå korta kisspromenader och vara väldigt gravid.
Gårdagen ägnade jag åt att uppdatera hemsidan och att pyssla med hundarna. Bielka fick sig ett minst sagt välbehövligt bad. När jag torkade henne upptäckte jag att hon höll på att fälla all ull. Det blev ett slitsamt jobb att kamma ur all ull som nu hade tovat ihop sig till en kaka. Som tur var verkade Bielka njuta av all omsorg och hon passade givetvis på att gräva sig en grop och rulla sig i den när jag hämtade kammen. Det var ju tur att hon var nybadad och fortfarande blöt;) Nåja, hon blev faktiskt ren men det var nog lika mycket tack vare att jag fönade henne som att jag tvättade henne.

Idag gjorde jag premiär med tiospann, alldeles ensam. Jag funderade länge på om jag skulle våga och bestämde mig till slut för att det nog skulle gå. Hundarna blev som vanligt alldeles vilda när de märkte att jag började sela på och de stod och ryckte i linorna innan vi kom iväg. Starten var det som oroade mig mest. Jag ville absolut inte göra någon Rookiemusherstart (se Håkans blogg). Det har jag varken ork eller kondition för att klara. Med nöd och näppe, och en stor portion tur, hann jag kasta mig upp på ATV-n innan det var för sent och jag konstaterade att till nästa gång måste jag ha en bättre startanordning.
Turen gick upp längs den lilla skogsvägen norr om vårt hus. En mycket kuperad väg, där det nästan bara är uppför i ca 4km och nerför lika långt. Det finns inga bebodda hus, bara ödemark, så störningsmomenten begränsas till vilda djur.
Det märktes att hundarna är vältränade, de galopperade uppför den första branten, travade några hundra meter och gick sedan upp i galopp igen med siktet inställt på den lilla fågel som vi hade skrämt upp och som nu flög framför oss.
Jag hade inte kommit iväg förrän ca klockan 09.15 och tänkte att det nog skulle bli lite varmt, men på höjden var det fortfarande relativt kallt och hundarna verkade trivas. Väl förberedd (trodde jag) plockade jag fram kameran för att föreviga denna premiär. Till min ilska upptäckte jag att en lampa blinkade och indikerade att batteriet var för svagt:( Typiskt!
Allt gick som jag hade hoppats utan några incidenter och jag kände mig riktigt nöjd när jag efter en knapp timmes körning svängde in på gårdsplanen. Hundarna travade lydigt på ända upp till hundgården. Jag klev av ATV-n, gick fram och öppnade hundgårdsdörren, hundarna travade vidare in i hundgården med ATV- på släp.
- Nej, stanna ropade jag, men det var för sent. Den herrelösa ATV-n rullade rakt ner i det djupa diket bredvid hundgården och höll på att dra med sig de båda wheel-hudarna, den lutade betänkligt och var på vippen att välta rakt ner i vattnet. Jag såg framför mig hur jag skulle få slita för att orka vända den på rätt köl och få upp den ur diket, men jag hade tur igen. En liten sten gjorde att ATV-n stannade just innan den skulle tippa ner i diket. Den välte inte och jag kunde utan större ansträngning knuffa den tillbaka upp på gårdsplanen efter att jag hade satt in hundarna i hundgårdarna.
Jag kunde nöjt konstatera att min tiospannspremiär blev en tur med god tur.

vid datorn Christina

Årets barmarkspremiär - 2010-04-09

Nu har snön nästan gått bort också i Jonsbyn så i dag fick hundarna årets första träningstur på barmark.
Efter att ha vilat knappa fjorton dagar var de verkligen på hugget och Aijas gjorde tappra försök att själv komma i selen eftersom han nog tyckte att matte var alldeles för seg.
Med Håkan på fyrhjulingen, Arija och Aijas i led och de övriga åtta vuxna hundarna bakom, bar det av i full gallopp. Jag sprang snabbt in och hämtade kameran, kastade mig upp på cykeln och trampade iväg efter dem. Mina nästan helt otränade ben fick verkligen bekänna färg när jag trampade på. Jag svettades snart ymnigt och väntade mig att snart få se spannet framför mig, men oj vad det hade gått undan. Efter ca fyra km var jag till slut ikapp dem. Håkan bekräftade att de hade jobbat fantastiskt bra. De hade svept förbi grannens hundar så snabbt att ingen av dem hade verkat förstå vad som hände och de gav sig inte heller tid att intressera sig för terriern som var på promenad.
Ganska snart gjorde dock värmen att tempot sjönk något. Efter ca 5km vätskade vi dem och efter ytterligare ca 1km gjorde Håkan bedömningen att det fick räcka för idag och vände om hemåt.